Likt många andra kom mitt hälsointresse från att jag fick en sjukdom. Under flera år fick jag cellgifter och biologiska läkemedel som bromsade sjukdomen. Men de kom också med ett högt pris: extrem trötthet, håravfall och så sköra ben att jag bröt något varje år, åtta år i rad. 

Utöver det kände jag mig mentalt avtrubbad, som om jag inte riktigt levde. Vad var det som var fel?

Som den ingenjör jag är kunde jag inte låta bli att börja gräva. Jag ville förstå vad som låg bakom mina symtom – för jag ville tro att det var just symtom, inte ett permanent tillstånd. Sjukdomen kallades ”kronisk,” vilket antydde att den alltid skulle vara en del av mitt liv. Men jag tänkte: Om jag gör något annorlunda, borde inte kroppen svara annorlunda? Output beror på input.

Så jag bestämde mig för att testa. Vad hade jag att förlora?

Jag insåg att maten jag åt, stressen jag bar på och mina tankemönster alla skickade signaler till min kropp. Och de signalerna gav mig svar jag inte ville ha. Det var aldrig min avsikt, men när jag förändrade informationsflödet började jag få andra svar.

Bättre svar.

Min kropp kunde börja prioritera hälsa – och idag, tio år senare, är jag frisk och medicinfri.

Om vi tar hand om oss, mentalt, fysiskt och emotionellt så kan kroppen läka och må bra.