Om varför det inte alltid är hälsosamt att må riktigt, riktigt bra!

Vad snackar du om nu då Maria, kanske du tänker. Borde inte känslan av att må bra gå hand i hand med att man gör helt rätt? Njae… Det finns undantag. Ibland är det en kaskad av hormoner som skapar detta fantastiska mående som jag i dagens inlägg syftar på. Problemet är att det inte är hormoner som vi önskar ha i överflöd. Det är nämligen hormoner som har negativ effekt på sköldkörteln, könshormoner och åldrande i allmänhet. Så just den känslan börjar jag akta mig för.

Jag vet inte hur många jag pratat med under åren som fastar till lunch som säger att “Jag mår sååå bra, huvudet fungerar så bra, jag är igång och känner att jag får så mycket gjort”

Känner du igen det? Eller kanske…

Jag har ätit lågkolhydratkost under flera år, främst pga min inflammatoriska sjukdom. När jag äter en form av lågkolhydratkost, nästan åt keto-hållet så blir stålmannen. Nästan. Jag känner mig åtminstone som så, hjärnan blir sylvass och hela jag blir liksom snabb. Nu börjar jag ducka för detta, och i ducken tar jag med mig ett par potatisar. Den känslan är faktiskt inte tecken på att kroppen mår bra. Även om det känns så. 

Självklart vill jag inte känna mig trött och seg efter mat, men just känslan av att vara lite väl igång är ofta ett resultat av en kaskad av stresshormoner. Att äta en lågkolhydratkost över tid kommer att minska sköldkörtelhormon, särskilt T3, öka stresshormonet kortisol och minska progesteron. Därav att problem i cykeln också kan uppstå! Detsamma gäller en kalorirestriktion och ”dietande”.

Kortisol är ett fantastiskt hormon, det får upp oss i sängen på morgonen – pigga och redo för dagen, det säkrar att blodsocker inte hamnar för lågt (då dör du!) och det gör så att kroppen hanterar stressorer oavsett om det är en deadline, ett träningspass eller ett bråk. Men om kortisol jobbar på för mycket, ja då ökar risken för både hjärt- och kärlsjukdom och demens. Kronisk stress, stress som inte pausar bryter ner kroppen. Det fina med lite kolhydrater är att det kan minska kortisol och på så vis vända skutan.

Varför får vi massor av energi av kortisol? Kortisol ökar blodsocker, oavsett om du äter eller inte. För stress är ju från början något fysiskt. Vi ska springa, vi ska leta mat, vi ska försvara oss… då ska både hjärna och muskler ha tillgång till energi. Men det handlar inte bara om blodsocker förstås, vi går igång på alla cylindrar och våra sinnen förstärks. Detta system är gjort för att vara akut och tillfälligt, inte kroniskt. 

Känner du igen dig, tror du att det finns tillfällen när det är stresshormoner som ligger bakom din enorma energiökning? Exempelvis vid fasta, kalorirestriktion eller lågkolhydratkost.

Vad gör stress på sikt? Det bryter ner oss kort sagt. När våra kroppar kroniskt badar i stresshormoner så får vi betala med hälsa. 

Vet du att du dessutom kan få svårare att gå ned i vikt om du har alla dessa stresshormoner som simmar omkring planlöst i kroppen? Du kanske skriker på dina barn eller din sambo betydligt oftare än du skulle önska (och utan större anledning), du är lättirriterad, lättriggad, känner dig frustrerad och allmänt låg. Sexlusten försvinner och känslor som att vara exalterad, förväntansfull, nyfiken och pirrig på livet lyser med sin frånvaro.

Jag kommer att svara på fler frågor kring mat i “Fråga Maria” i kommande avsnitt. Jag är så glad för dessa tillfällen där jag kan svara på dina frågor mer i detalj.